Just nu är jag inne i en period då jag är ganska vilsen i mig själv. Det varierar från dag till dag och jag är väldigt osäker på allt. Det är ganska läskigt, eftersom att jag alltid har varit så stark och självständig tidigare, och nu är jag i behov av så mycket, som jag inte har.

 

Jag har ingen ork alls till skolan, överhuvudtaget. Detta kanske låter töntigt för er, men det har aldrig hänt mig förut i hela mitt liv. Jag har aldrig struntat i ett prov eller inte försökt plugga tillräckligt, jag har alltid presterat mitt bästa. De senaste veckorna har jag bara kopplat bort allt. Det enda jag orkar att göra nu efter skoldagarna, är att sova.

 

Jag har tappat matlusten totalt. Pappa är rädd för att jag äter för lite och att jag bara bryter ner mina muskler (som jag egentligen försöker bygga upp på gymmet) Men ibland blir jag nästan äcklad, eller får dåligt samvete, när jag har druckit för många glas juice, eller tagit för många potatisar. Vad är mitt problem? Jag har ALDRIG ens haft tankarna på hur mycket kalorier det finns i olika saker, förutom att godis är onyttigt typ. Nu menar jag inte att jag har någon ätstörning eller likande, absolut inte. Jag brukar kunna unna mig saker som chips och liknande utan att känna att jag måste springa milen efter haha. Grejen är den att mina egna tankegångar har förändras något enormt. Jag har så höga krav på mig själv, krav att jag vill stanna på min "trivselvikt", som jag har nu. Ändå har jag mina dagar, då jag är stolt över mig själv och vad jag kan åstadkomma på egen hand.

 

Det här med maten gör att jag ständigt fryser. Jag har ofta huvudvärk och är trött den större delen av dygnet. Jag orkar inte prestera mitt bästa varken på gymmet eller innebandyträningarna. Och hela jag förändras, när jag mår dåligt är jag ofta lättirriterad och tråkig. Jag menar förstås inget illa mot andra, men allt ljud bara spränger i huvudet på mig när jag är trött.

 

Jag känner att jag gör folk besvikna, eller inte duger åt de som jag verkligen vill bevisa något för. Jag känner någon sorts press, och vill ha en trygghetskänsla, som jag inte riktigt uppnår. Jag är en riktig tänkare, jag tänker sååå mycket och det är väl både bra och dåligt haha. Men just nu lägger jag ner så mycket tid på sådant som jag inte borde.

 

// Nu när jag läser igenom detta låter det mycket värre än vad det egentligen är. Men det är så här mina känslor är just nu. Jag MÅSTE försöka sluta tänka på de sakerna som gör mig nere varje dag, även fast det är nästintill omöjligt. Jag måste få tillbaka min energi igen! //