Jakob skickade den här videon till mig ikväll, en video som jag har sett så himla många gånger, och som är så fin och samtidigt hemskt sorglig.

 

Nu sitter jag här med tårarna i ögonen. Jag kan verkligen inte förstå eller föreställa mig ett liv utan någon av mina föräldrar, ingen som har varit med om detta kan förstå. Att inte kunna ta farväl, att inte säga godnatt när man ska sova, att inte höra när de kommer hem från jobbet, att inte bråka, skratta, prata eller larva sig med. Att inte kunna SE eller TRÄFFA sina föräldrar, att inte kunna göra NÅGONTING med dem, någonsin igen.

 

Det finns sjuka människor i den här världen. Människor som är psykiskt sjuka och hemska rakt igenom. Man vet aldrig vad som kan hända och därför MÅSTE man uppskatta det man har, det är verkligen jätteviktigt. Och att visa det är nästan ännu viktigare. Jag älskar min familj så himla mycket, och det ska de veta om. Det är ofta som vi tar våra nära för givet, även jag gör det ibland. Det här är något som vi alla måste bättra oss på, för en dag kanske de inte finns kvar utan en förvarning.

 

Skickar massor med hjärtan och tankar till er som har mist era föräldrar. All styrka till er ♥